Jag vaknade och gnuggade mig i ögonen. Solen sken in genom fönstret och jag klev snabbt upp och drog ner rullgardinen. Det var ingen mening med att försöka somna om, för första gången på riktigt länge var jag inte trött när jag vaknade. Grattis till mig liksom, det kanske kom med åren. Jag tog av mig mjukisbyxorna men behöll den förstora t-shirten. Sedan gick jag ner för trappan och försökte undvika att det skulle knaka. När jag kom ner såg jag en sovande Liam på soffan, jag gick fram och skulle lägga en filt över honom då hans ögon plötsligt öppnades. Jag ska inte ljuga, jag blev livrädd. Han log ett tröttleende och gick sedan upp för trappan. Jag var alltså den ända vakna, som var pigg nog att gå upp i alla fall. Jag gick mot köket och tog fram recept på pannkakor på mobilen. Killarna skulle få sig en trevlig överraskning. Jag hade lagt ner alla ingredienser när jag hörde att det knakade i trappan. Paranoid som jag är tog jag tag i stekpannan så om det skulle vara någon mördare kunde jag skydda mig med den. Jag släppte genast stekpannan då jag såg att det var Harry. Han såg helt död ut, hans hår stod åt alla håll och kanter och jag kunde skymta påsar under hans ögon. En annan sak som var omöjlig att missa var att han stod där i inget annat än kallsonger, men det var mer än okej för mig. Jag kunde kolla på den magen varje dag i veckan. Han log ett nyvaket leende och trevade över med blicken till min pannkaksdeg.

Han tog tag i skålen och var bara några centimeter från att börja hälla då jag tog tag i skålen och hindrade honom. Jag ställde ner den igen och han gav mig ett förvånat uttryck.

Jag hörde inte var Harry hade sagt och det störde mig. Jag tog fram vaniljsockret och hällde generöst i några teskedar. Jag blandade effektivt och kände hur Harry smög upp bakom mig. Jag kollade bak och han gjorde sitt bästa för att vända sig om igen så att jag inte skulle märka att han hade kollat. Jag samlade mig och tog tag i en kniv, det var dags för payback från överraskningsfesten. Jag vände mig om och höll kniven stadigt i handen. Jag gick mot honom och viskade så läskigt jag kunde i hans öra.

Han vände sig om och såg mig stå där helt seriöst med en kniv i handen. Jag höjde kniven och började gå mot honom. För varje steg jag tog så backade han ett. Han såg verkligen helt livrädd ut, som att han var berädd att ta farväl. Jag stannade upp och gav ifrån mig ett ondskefullt skratt. Han fortsatte att grina illa och höll blicken fokuserad på kniven. Jag tog ett steg närmre honom och när han skulle ta ett han med så stötte han i mot bordet. Jag log så där som mödare i skräckfilmer gör och tog snabba steg mot honom. Han var riktigt nära tårar och det såg man, jag kunde inte hålla mig och började skratta och återgick till mina pannkakor.

Han ställde sig brevid mig och tog tag i skålen. Precis innan han hällde gav han mig en frågande blick och jag nickade. Han hällde sedan i smeten och den första pannkakan gräddades. Denna rutinen gick om och om igen och till slut var alla färdiga. Under tiden då Harry hade gräddat pannkakorna så hade jag skärt upp lite bär och dukat fram bröd, juice, yoghurt och sirap. Detta var fan hotellfrukost. Harry ställde fram pannkakorna och vi skådade vårat mästerverk sedan gav vi varandra en highfive. Han kollade på mig med den där speciella blicken och jag gjorde mitt bästa för att undvika den.

Vi tog fram grytlock och träslevar sedan gick vi upp för trappan och ställde oss vid varsin dörr. Vi räkande tyst till tre och jag sprang in till Niall och Liam medan Harry sprang in till Louis, stackars Zayn fick inget uppväckande. Jag sprang in och slog hårt på grytlocket med träsleven samtidigt som jag gjorde en version av opera. Dom vaknade med ett ryck och höll instintivt för öronen. Nu när dom var vakna så sprang jag över till Zayn och gjorde samma sak, men där kom nästan ingen reaktion. Alla möjliga tankar började åka runt i mitt huvud. Var han död? Varför vaknade han inte? Jag gick fram till honom och satte mig på sängkanten samtidigt som jag letade efter puls. Precis när jag började freaka ut för att jag inte hittade någon så tog hans hand tag i min. Av ren reflex så skrek jag, ett såntdär skrik som var öronbedövande. Zayn släppte snabbt min hand och andvände båda för att täcka öronen. Jag slutade inte skrika förens Harry stod i dörröppningen med ett ondskefullt leende.

Jag slog leksamt till Zayn lätt på huvudet och gjorde det samma med Harry när jag passerade honom i dörröppningen.

Jag sprang sedan ner för trappan och brydde mig denna gången inte om ifall det knakade eller inte. Kort där efter hördes ivriga steg i trappan och en efter en kom killarna ner och kollade gillandes på bordet. 

---

Kan medela att jag hör dunkmusik ifrån stan som ligger kanske 3 km från mig. RÖÖÖÖJ! Nej men blir sur när jag vet att några av killarna är på fest i kväll och på ett ställe jag har viljat gå till också för den delen. Bajs, anus och kaktus. Kommentera?