I was half awake and did my best to remember things from last night. I didn't remember much, just that I hung out with Ali alot and I think we went home together. I didn't want to open my eyes so I placed my arm to see if there was anyone laying next to me and it was. Fuck, I must have gone home with Ali and you know what would have happend. I mean when I get drunk I'm a real flirtatious boy. Its not like I didn't want to be with Ali it was just that I knew that we were going home today and probably wouldn't be coming back any time soon. I slowly opened my eyes and didn't find Ali next to me, I found Louis. But I was so sure that I had slept with Ali? This was alot to think about meanwhile your head is on the edge to explosion. I started to shake Louis a bit and he woke up almost instantly.

I could tell that he was hiding something but I didn't know what it was. He looked like he was choosing between life and death and gazed over to the door a couple of times.

He turned around and went back to sleep. I took a quick peak at my phone and wrote a text to Ali: I know we did something stupid and I regret it as much as you do but please don't let this ruin our friendship? You're are still saying good bye to us later right?  I checked twitter and wrote a little random tweet about lampshades. Just as I was looking threw my mentions I got a text form Ali: Lets just forget it? Sure, I'll be there at 3pm.  I simply smiled and was happy. Ali had no idea that I was fake dating and she didn't need to know. Just as I was laying my head against the pillow I started to panic. She would be here by 3pm and we were leaving 3,15. What was the time now?

A scream woke me up from my sleep. I felt good, I didn't drink alot and I had a really nice time with Alyssa and Zayn. Suddenly Harry came in to our room and started to scream something that I wasn't able to hear.

I stood up and started to throw stuff thorwards my suitcase. Niall simply buried his head in his own pillow and I had to tear him from bed. He slowly picked up his stuff and threw the in to his suitcase. I was ready when the doorbell rang and I ran downstairs with my suitcase and opened the door. Ali stood there with sweatpants and a hoodie. Her hair was in a pony tail and she looked exhausted but smiled any way. I let her in and excused myself and ran upstairs to get dressed. When I came in to the room I saw Niall laying in the bed once again. I carried him and laid him on the floor in front of his suitcase. I got dressed with the clothes I've left and then helped Niall with his packing. I could here someone curse outside our door but I didn't mind, I just kept on packing.

När Liam öppnade dörren stod han endast i kallsonger och en t-shirt. Jag hade förväntat mig det av Harry men inte av honom. Jag såg på hela honom att han var stressad och med tanke på att det endast stod en väska klar nere vid dörren så antog jag att dom precis hade börjat packa. Han släppte in mig och ursäktade sig sedan sprang han upp för trappan. Jag gick in till köket och kollade i kylskåpet och fann endast ketchup och hamburgerdressing. Jag kollade sedan i frysen och den var nästintill full, jag grävde ut några hamburgare och startade steka. Jag hörde svordommar ovanifrån och skrattade lite försiktigt. Några dunsar i trappan sedan stod Zayn och Louis framför mig. Dom skulle precis börja prata när jag tystnade dom genom att räcka över hamburgare till dom. Dom log tacksamt och började gluffsa i sig. Efter en stund var alla nere och åt på varsin hamburgare, Niall kom ner sist och såg mer död ut än levande. Hans ansiktsuttryck förrändrades dock när han såg hamburgarna.

Vi skrattade och pratade om att vi var tvungna att hålla kontakten, innerst inne visste jag att det inte skulle hålla. Vi var från två helt olika världar och det var knappast så att dom skulle krossas igen. Det tutade utanför och killarna kollade på varandra och suckade. Det var deras skjuts. En och en gick dom fram till mig och sa några väl valda ord, sist var Harry.

Det borde kännts sorgligt men jag kände glädje. Glädje över att få ha träffat dessa underbara människor, glädje över att få umgås med dom, glädje över att dela skratt och glädje över att alltid ha någon där som förstod en. Dom hade utan tvekan gjort min sommar till något extra och det var jag otroligt tacksam över. Vi promenerade gemensamt ut och alla hoppade in i bilen utan Niall. Han ställde sig framför mig och var nära tårar. Åh nej, jag kunde inte hantera när andra grät.

Han kramade om mig och en ensam tår lämnade mitt öga, han torkade bort den och vände sig sedan om. Jag såg bilen köra bort och det var då det slog mig, jag skulle förmodligen aldrig mer träffa dom. Dom blev större för varje dag som gick och jag var fortfarande samma gamla tråkiga Ali.

---

Jag tror inte ni förstår hur svårt det är att skriva när man har en nutellaburk brevid sig som bara väntar på att bli äten. Aja ett kapitel i alla fall, Kommentera?