Jag vaknade upp av ett irriternade ringande. Jag låg kvar och försökte desperat att somna om men det slutade aldrig att ringa. Jag satte mig sakta upp i soffan och med chockad att mamma inte låg brevid mig. Hon hade väll gått och lagt sig i sängen efter filmen igår. Det fortsatte att ringa och jag samlade kraft till att ställa mig upp. Jag släpade fötterna efter mig och sträckte mig efter telefonen som jag hade lämnat i köket igår. Det visade sig att det var ett alarm. Jag stängde av alarmet och var ytterst förvirrad över vem det var som hade ställt det. Jag noterade att jag inte hade mycket batteri kvar så jag gick med tröttasteg upp för trappan och in i mitt rum. Jag slängde mig i sängen med ansiktet neråt och tryckte för kung och forsterland så att laddaren skulle sättas i mobilen men kom efter ett tag på att jag hade den på fel håll. Wopsi. Mobilen satt i laddaren och jag var fortfarande helt seg i kroppen så en powernap satt riktigt bra i det tillfället. Jag vaknade upp av min sms signal som jag brukade älska men i ett sånt här tillfälle var den verkligen inte populär. När jag såg att jag hade sovit i lite mer än 1 timme så släpptes dock irritationen. Klockan var ju trots allt 1. Det var Zayn som hade smsat: Hi, I think a fifa tournament is in order?  Han och sin jäkla fifa. Jag skrev: Well its like you're begging to get your asskicked. I'll be there, should I stop by the shop and buy some sweets? Jag började lugnt rota runt i garderoben, det var lite dugg regn ute så shorts och en tjockare tröja var jag på jakt efter. Min sökande i garderoben avbröts av ett sms och nyfiken som jag är var jag bara tvungen att kolla på en gång: Not needed. And don't waste anytime on getting ready cause the dresscode is sweatpants.  Jag klädde på mig och tog ett par vanliga tygskor, dels för att det var skönt och dels för att jag verkligen inte orkade knyta conversen. Sedan kopplade jag in hörlurarna och gick med raska steg mot Zayn.