Mamma stängde dörren och Niall som hade varit förvånadsvärt tyst började med sitt högljuda skratt och vid en stund tror jag att vi skrattade åt varandras skratt. Jag bestämde mig för att göra en repris på mitt misslyckade försök att skrämma någon när jag ännu en gång hörde steg i trappan. Jag ställde mig bakom dörren ännu en gång och när dörren öppnades hoppade jag fram. Niall hade slutat skratta och när jag hann reagera på vem det var så slutade jag också. Där stod världens mest irriterande människa, Jason. Han stod där och flinade, inte ett flin som var värmande och med glädje utan ett läskigt.

Han la händerna på mina höfter och jag kunde inte röra mig. När hans ansikte närmade sig så började jag okontrollbart vifta med armarna. Plötsligt dyker Niall upp vid min sida och puttar bort Jason. Man ser på hela Jason att han är arg, han blåser upp sig själv och helt ärligt så är han både längre och mer muskulös än Niall. Men Niall står kvar där helt oberörd. Precis när jag trodde att Jason skulle slå någon av oss så vrider han på kroppen och slår in i väggen i stället.

Jag står helt frusen och kollar när han går. Han lekte inte med mig längre utan nu skulle han bara ha mig. Jag förbannade mig själv för att jag en gång varit okontrollbart kär i honom. Jag kände Nialls armar runt mig och i samma veva bildades tårarna men jag höll dom inne. Jag rykte till när jag hörde dörren smällas igen. Sedan hörde jag en bekant röst nerifrån. Jag och Niall kollade på varandra och sprang ner där vi möttes av Harry. Vi samlades i en gruppkram och det var först då jag släppte alla tårar. Jag samlade mig och torkade bort tårarna med baksidan av min hand.

Harry fattade uppenbarligen ingenting och innerst inne var nog Niall precis lika rädd som mig. Dom gick ut genom dörren och jag stängde dörren snabbt och låste. Sedan vände jag mig om och lutade mot dörren ett tag.

Jag gick långsamt mot vardagsrummet och kort där efter kom hon.

Hon drog in mig i en riktig mammakram samtidigt som hon vaggade mig lätt fram och tillbaka. Det var så lugnande att höra mammas röst och hjärtslag. Hon kollade mig rakt in i ögonen, förmodligen för att se hur jag mådde egentligen.

Jag gick upp på rummet och hämtade allt som jag hade som kunde användas. Mitt rum kändes inte lika mysigt och trevligt längre utan tanken av Jason satt kvar. Som att hans själ stannade här och jag kunde nästan känna doften av honom. Jag slängde ner allt i en liten korg och sprang ner mot vardagsrummet. vi gjorde massage på varandra och ansiktsmasker och hade det allmänt mysigt. Bara jag och min mamma. När kvällen kom krypande kurade vi ihopp oss i soffan och kollade på en romantisk film tillsammans. Jag låg med huvudet i hennes knä och hon pillade mig i mitt hår. Jag kunde inte låta bli och tänka hur mycket jag älskade min mamma. Det spelar ingen roll hur mycket vi bråkar om onödiga grejer för jag visste att om det verkligen var något som hände fanns hon alltid där för mig. Det är en sorts trygghet att veta det. Vi båda somnade i soffan.

---

Kom ihåg att din mamma är fortfarande din mamma även om ni bråkar och har era brister. Men hon är den ända kvinnan du kan ha fullt förtroende för. Jag har absolut inte ens sån relation med min mamma men jag önskar att jag hade det. Ta hand om era mammor babes! kommentera.