Mobilen var fylld med sms från killarna, dom flesta var från Niall. Jag orkade inte läsa igenom alla utan skickade ett sms till Niall: Hi, sorry I've been unable to contact. I don't want to tell you why but I can't see you for a while. Hope you understand..  Jag kollade upp från mobilen och drog en lättad suck. Jag ville verkligen inte berätta för någon av killarna, dom skulle bara göra det till en större grej än det var. Dessutom behöver dom koncentrera sig på sin musik och att utvecklas inom den och även hålla kontakten med fans. Sjuksköterskan kom återigen in i rummet och denna gången med en bricka. Det var först då jag insåg hur hungrig jag var.

 

Hon nickade och log mot mig sedan gick hon ut igen. Jag tog bort det lilla locket som täckte brickan. Där låg det någon sortspasta och någon gegga med kyckling. Jag förde skeptiskt en bit mot munnen och tuggade långsamt, det var faktiskt helt okej. Jag slängde i mig resten och tallriken var tillslut helt tömd. Jag var fortfarande hungrig. Jag skådade den lilla burken med jello. Den hoppade jag nog över. Jag förde benen över kanten och tog tag i min ställning där droppet hängde. Utan skor eller strumpor trevade jag runt i sjukhuset på jakt efter en kafeteria. Jag stötte på lite doktorer som kollade på mig snett. Hade jag något i ansiktet eller vad var det som hände? Jag passerade en spegel och insåg då först hur mycket märken jag hade i ansiktet. Jag vågde knappt gissa på hur det skulle vara på resten av kroppen. Jag snubblade till och landade i ett knä. Som tur var nuddade inte huvudet något så jag mådde relativt bra. Jag kollade upp och stötte på det bekanta ansiktet. Där satt Adam och kollade på mig med stora ögon.

 

Jag ställde mig hastigt upp och alldeles för hastigt. Det blev helt svart framför ögonen och det försvann aldrig. Jag kände själv hur jag gunggade fram och  tillbaka. Efter ett tag kände jag ett par händer som hade ett fast grepp kring mina axlar. Jag fick hemska flashbacks från den kvällen allt hände och försökte slita mig loss. Han höll mig för hårt och jag hörde hur folk började viska. Det klarnade upp framför ögonen och jag slutade gungga. Jag vände mig om och såg Adam stå där med en förvirrad blick.