Och med det gick jag, jag älskade att spela svår. Man såg på hela honom att han inte hade förväntat sig det svaret han fick. När jag kom utanför dörren spanade jag in området, vart fan var jag?! Prisad vare iPhone. Jag kollade genast på gps:n och insåg att jag var ca 40 minuter hemmifrån. Jag bestämde mig för att gå, det fanns inget bättre än att få frisk luft när man var lite bakis. Och så började min vandrig hem.

Så fort jag kom innanför dörren kom mamma rusandes med ett oroligt uttryck och så fort hon såg att det var jag så släpptes allt. Rynkan i pannan försvann och hon log till och med lite.

Shit inte visste jag att min mamma kunde prata så snabbt och babbla så. Jag var inte speciellt törstig och trotsade därför henne och gick raka vägen upp för trappan och in i badrummet. Jag såg faktiskt ganska fräsch ut, mer fräsch än vad jag kände mig i alla fall. Jag tappade upp ett skållhett bad och bara njöt. När jag satt där i badkaret fick jag skuldkänslor för att jag inte hade gått till Alyssa och hjälpt henne att städa upp. Jag satt och funderade på tanken att gå till henne och dra igång en storstädning för om jag kände henne rätt så hade hon inte börjat än och skulle förmodligen inte göra det heller. Smidigt hoppade jag ur badet och virade runt mig i en handduk. 10 minuter senare stod jag klädd i shorts och ett linne, simpelt men det fick duga nu när jag bara skulle städa.

Jag kände mig otroligt nyttig när jag gick till Alyssa, jag hade nog aldrig gått så här mycket på en dag på hur länge sen som helst. Jag var mer av en soffpotatis. När jag såg Alyssas hus och hur det såg ut på utsidan suckade jag djupt. Vi hade mycket jobb framför oss. Som vanligt klev jag rakt in i huset och möttes av en mindre pigg Alyssa och brevid henne stod Niall och Zayn. Är det de här man kallar stalkers? 

---

Ett litet mellankapitel som jag så fint har sett dom duktiga novellskrivarna säga. Är i alla fall stolt över min uppdatering! Haha, kommentera gäääärna! xx