På bussen var det som vanligt bara massa gamla människor, inte för att det var något fel med det. Men det representerade denna staden ganska bra. Det fanns liksom olika grupper, vi hade dem som trodde att dem var skit coola som klottrade och höll på med sånt. Sen fanns det töntarna självklart, fjortisarna, dem socialt utstötta, dem populära, dem respekterade och sedan fanns det dem normala. Jag kunde inte riktigt placera mig själv i någon av dem grupperna, jag hoppades att folk såg mig som en av dem normala och en av dem accepterade. Dem vanliga funderingarna när man satt på en buss. Kort där efter var det dags för mig att hoppa av. Vägen hem till Zayn var inte lång och jag behövde inte fråga en ända kotte. När jag skådade hans hus såg jag även en stor rangerover utanför. En av hans kompisar måste i alla fall vara 18 eller över. Då slog det mig, dem hade ingen aning om hur gammal jag var och jag hade ingen aning om hur gamla dem var. Inte för att det spelade någon större roll men det kändes skumt att inte veta det. Jag tog ett djupt andetag och knackade på dörren och efter ca 20 sekunder öppnades dörren. Jag kände inte igen kille som öppnade.